Barnkonventionen blev svensk lag i januari 2020. Av den framgår att staten ska tillförsäkra barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
För det ändamålet ska barnet särskilt beredas möjlighet att höras. Detta kan antingen ske direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ.
Det finns inte någon åldersgräns för barnets rätt att uttrycka sina åsikter och även små barn kan uttrycka sina egna åsikter. Att barnet har rätt att fritt uttrycka sina åsikter innebär att barnet ska kunna uttrycka sina åsikter utan att manipuleras eller utsättas för påverkan eller påtryckningar.
Barnkonventionen kommer till uttryck i Föräldrabalken som slår fast att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut som domstolen fattar om vårdnad, boende och umgänge.
Hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Det är mycket sällsynt att barnen i en vårdnadstvist hörs inför domstolen. Barnens åsikter kommer istället fram i de utredningar som domstolen inhämtar från de sociala myndigheterna. Inför interimistiska (tillfälliga) beslut som tas i avvaktan på ett slutligt avgörande inhämtas oftast upplysningar från socialnämnden. Ofta hålls då barnsamtal som sedan redovisas i yttrandet till domstolen.
Innan målet avgörs slutligt vid en rättegång hämtar domstolen vanligen in en vårdnads-, boende- och umgängesutredning där barnets inställning framgår.
